Filmen är bra, inte riktigt Interstellar/Inception-bra, men definitivt en bra film. Den är väldigt karaktärsdriven där det behövs, särskilt med Penelope och Odysseus. Tom Holland kanske inte riktigt når upp till deras nivå, men hanterar sin roll helt ok. Pattison är också mycket bra.
Som mytologinörd hade jag relativt låga förväntningar. Nolan väljer att göra gudarna högst teoretiska, trots att de spelar en enorm roll i ursprungsmaterialet, och gör vissa val som känns lite tve-eggade. Till exempel ger han Polyfemos ett deformerat ansikte som kan "tolkas" som en cyklops, ungefär som "åh, det är därför myten skapades". Det känns som ett sätt att göra storyn mer realistisk, men samtidigt gör han honom 20 meter lång, vilket utesluter att det är en visualisering av vad som faktiskt hände. Filmen börjar med raden "In a time of apparent magic", men sen kommer vi till Kirke, som definitivt utövar faktisk magi. Samma sak med Karybdis, som visualiseras som bara en naturlig strömvirvel, medan Skylla är ett CGI-monster. Jag var dock helt ok med att utesluta lotusätarna och flytta den delen till Kalypsos ö, men saknar att den var helt öde och inte ett paradis som i myten. Det känns lite ambivalent vad som är övernaturligt eller inte, och lite "pick a lane" för mig.
När Odysseus väl återvänder till Ithaka följer berättelsen myten relativt troget, men jag störde mig på en detalj. Som tiggare, oigenkänd av Penelope, uttrycker han skuld och samvetskval över Trojas fall. I grekisk mytologi var detta en stor triumf och anledning att fira, där Odysseus spelade en avgörande roll och hyllades som hjälte. Även om Oddyséen inte är fullproppad med moraliska lärdomar, betonar den hur Odysseus resa från Troja förändrade honom som person. Filmen fördjupar sig i hans moraliska dilemman, hans övergivande av fallna kamrater, konsekvenserna av hans val, myteriet och allt som får honom att känna sig främmande för sig själv. Det kändes fel att fokusera på hans storslagna prestationer som grekisk hjälte och istället problematisera just den aspekten.
Jag hade föredragit en förändring med mindre fokus på Telemachos och Ithaka, och ett tydligare ställningstagande till huruvida gudar och övernaturliga element ska vara med eller inte. Med tanke på Nolans stil var det givet att berättelsen skulle berättas icke-linjärt, precis som originalsångerna och dikterna, om än inte i samma utsträckning. Jag förväntar mig inte att Liam Neeson ska dyka upp som Zeus och ha en konversation med Odysseus som i myten, men bara något mer påtagligt. Wolfgang Petersens film Troja från 2004 uteslöt ju gudarna helt, men Iliaden är en mindre historia och mindre beroende av gudar för att driva handlingen framåt.
Men filmen är aldrig tråkig och känns inte som tre timmar lång, den är välberättad som väntat och även om man vet vad som kommer hända så är det fortfarande intressant att se hur det kommer hända.
